All rights reserved - Design by Xara/Lars-Owe Göthe
Källor Malmö Brandkår 100 år Red. Jan Sjökvist 1994 Malmö i lågornas rov (1200 - 1893) av Richard Nilsson 1994 Från brandvakt till rökdykare - Malmö Stads Brandkår 50 år av Sven Sönnerberg 1944 Malmö Stads Brand- väsen - Förr och nu av Bror Cederström 1903 Malmö Brandkårs Museiförenings bild- arkiv Kända och okända foto- grafer Malmö Brandkårs in- struktionshäfte Brandförsvaret i Malmö 1959  
Brandförsvaret Ambulansen Fordonen Brandstationerna Färdtjänsten
Kommunikation  
Att kunna kommunicera med utryckningsenheter blev en realitet i slutet av fyrtiotalet. Som första bil fick transportbilen för jour- havande läkare en radio- telefon inmonterad. Där- efter fick de flesta bilar så- dan utrustning inmonte- rad. Dessutom anskaffades ett antal bärbara appara- ter. På huvudbrandstationen placerades basstationen med antennutrustning. Dessutom placerades en antenn i Södervärns vat- tentorn för bästa räckvidd.
Radiotelefon i rökdykarpiket Brandförsvaret Ambulansen Fordonen Färdtjänsten Brandstationerna
Larm och kommunikation  Under senare delen av 1800-talet bröt ett antal större bränder ut i Malmö där flera av brandkårens insatser kritiserades av befolkningen och tidningarna. Det var framför allt den långa tid det tog från det branden upptäcktes till att de första brandkårsekipagen nådde fram till brandplatsen. Brandkåren larmades dagtid oftast av att de som upptäckte branden tog sig till brandstationen och larmade. Nattetid var det brandvakten i S:t Petri kyrk- torn som vid sin spaning ut över Malmö i nattmörkret kunde upptäcka om brand utbrutit någonstans och då slog larm med hjälp av ett särskilt horn. Tonstötarnas antal angav i vilken riktning branden observerats från kyrktor- net. Även nattvakten kunde upptäcka eldsvådor vid sina rundor genom sta- den. Tidigare hade man använt sig av en 12 pundskanon på Malmöhus fästning. När det sköts från den skulle alla som ingick i stadens brandskydd samlas vid fästningen för att få veta var det brann. Husägarna längs gatorna och vägarna till brandstället skulle leverera fyllda vattentunnor vid porten så att vattenhämtarna skulle kunna plocka upp dem vid larm. Brandtelegrafen var ett tekniskt framsteg och tanken var att man skulle pla- cera ut ett stort antal larmgivare som med trådar anslöts tiill en brandtele- grafväxel på brandstationen. Staden delades in i olika områden som kunde identifieras när telegrafen larmades genom att en knapp trycktes in på en larmgivare. Efter många turer i fullmäktige beslöts att Malmö skulle få sin brandtelegraf och den var i princip klar för användning när den nya brandstationen på Rör- sjön togs i bruk i april 1894. Det uppstod dock många tekniska problem och kritiken lät inte vänta på sig. Så småningom fick man igång anläggningen på ett tillfredsställande sätt. Anläggningen utvidgades efter hand som staden växte. På femtiotalet började man byta ut brandtelegrafen mot alarmtelefonskåp. Det innebar att telegrafledningarna plockades ner och det allmänna telefon- nätet började användas. Televerket tog emot nödsamtalen till att börja med. Sedan flyttades den över till polisen och slutligen var det brandkåren och LAC som tog emot samtalen. Larmskåpens telefon kunde även användas av patrullerande poliser som ville komma i kontakt med stationen och tvärt om. Om man från polisens ledningscentral ville få kontakt med någon patrull kun- de man få lampan över larmskåpet att blinka. Såg patrullen att lampan blin- kade på ett larmskåp skulle man genast öppna skåpet och anropa lednings- centralen. Larmskåpen började plockas bort efterhand som befolkningens tillgång till egen telefon ökade och togs helt bort när telefonerna i televerkets telefon- kiosker började förses med en särskild nödknapp.                                                                                                                                                                
Ett plånbokstort larmkort togs fram. Detta fanns redan när det gamla larmnumret 00 an- vändes. Bilarna var då en stegbil och ett annan ambu- lansfabrikat. Ett större kort (ca A4) placerades ut i trapphus och på andra offentliga platser.
Den 17 april 1961 fick Sverige ett gemensamt nödnummer för bland annat ambu- lans, brandkår, polis och jourhavande läkare. Senare tillkom ytterligare några myndigheter. Så här presenterades nödnumret i Malmö på Gustav Adolfs torg.
Televakten på huvudbrand- stationen på sjuttiotalet.
Brandkårens nya larmcentral var placerad uppe i en av huvud- brandstationens paviljonger. Den ersattes den 8 mars 1981 med en länsalarmeringscentral i SOS Alarms regi.
Televakten på huvudbrandstatio- nen på femtiotalet.
Larmknapp för brandtelegraf ca 1900.
Tv. Tornväktaren 1903 med sitt horn.
Brandtele- grafen ca 1943. 4 st var placera- de intill varandra. 
Brandtele- grafskåp med till- byggd mik- rotelefon.
Brandskåp för brandtelegrafen. Mindre modell.
Provning av brandtelegraf ca 1900.
Brandskåp för brand- telegrafen. Större modell.
Brandskåp för alarmtelefon.
Brandtelegrafknapp Malmö Stad
Alarmering  
Från lur till tråd till lur!  
Kommunen Kommunen Museiverksamheten Genvägar Genvägar Museiverksamheten Hem Hem